Hurta

 

När solen tittar fram kommer de ut: Lycramännen. Hela vintern har man fått cykla i lugn och ro, dock i regn och rusk, snö och mörker men utan att riskera livet i någon större utsträckning. Men nu är de tillbaka. Cykelvägarna är sopade.

Efter en vecka av dis och dimma tittade solen fram idag. Lätt årets vackraste dag so far och en ren njutning att cykla till jobbet. Eller kanske inte, för guess what – först blev det bråk mellan två lycramän på Liljeholmsbron, de försökte sig på konststycket att cykla om mig samtidigt vilket inte cykelbanans bredd medgav. De fastnade i varandra. Och blev osams. Sen cyklade jag förbi en tjej nere vid Norr Mälarstrand som hade blivit påkörd av en lycraman och åkt rakt in i ett träd och stod och skrek åt honom att han fan skulle visa lite hänsyn. Och våren har bara börjat. Och cykelbanorna är precis lika smala som förra året. Och i år räknar man med ännu fler cyklister.

Som jag förstått saken är dessa typer inte bara ett Stockholmsfenomen. London kryllar visst också av hetscyklister på svindyra cyklar och med kläder utan luftmotstånd…. Min teori är att dessa karlar, och i viss mån kvinnor- som professionaliserar och överdramatiserar det här med pendlingscyklande - är ett tecken på att Stockholm är en omogen cykelstad. Liksom London. Motsvarigheten finns inte i Köpenhamn eller Amsterdam som har en lång tradition av cykling. Där cyklar man fint i kavaj med portföljen på styret. Det får liksom ta lite tid. Man skriker inte åt varandra. De snyter inte ut snorlobbor i farten.

 

 

 

I Stockholm har intresset för cykel ökat explosionsartat de senaste åren. Och det är ju bra. Men jag har aldrig varit så otrygg i trafiken som nu och jag har cyklat runt i den här stan i snart elva år. Det har blivit så jävla dålig stämning.

I snitt passerar 50 000 cyklister tullsnitten under en dag, och ännu fler cyklar inom tullarna (alltså i stan). Stockholm stad uppskattar att ungefär 100 000 cyklister rör sig i stan en vanlig dag under vår-, sommar- och höstmånaderna. Det motsvarar typ två svenska småstäder. Och det är ju jättebra. Fler hurtisar cyklar till och från jobbet, bra för folkhälsa, trängsel, miljö osv. Det bör ju uppmanas. Jag borde vag glad när fler lämnar bilen , värnar om sin hälsa och motion, särskilt typer i den ålderskategorin... Men det är jag fan inte.

Ahhhhhhhhh eller egentligen är det här missriktad ilska, det handlar ju bara delvis om  lycratyperna. Framförallt är detta en fråga om kvaliten på infrastrukturen: att den är så jävla pissdålig för cyklister. Och att det går så vansinnigt trögt att bygga ut och möta den ökade efterfrågan på cykelvägar. Att sätta av pengar till cykel. Att prioritera. Men den frågan är mindre konkret och det är lättare att va arg på lycratyperna så här till vardags, än säg trafikborgarrådet Ulla Hamilton som faktiskt är ytterst ansvarig för skiten

/Emman

ps. Läsvärt http://www.arkitektur.se/jamstall-cyklarna-med-bilarna